Friskstaffe.se

Friskstaffe.se

Friskstaffe.se-bloggen

Denna blogg är en del av siten friskstaffe.se och tar upp nyheter inom Staffordshirebullterrier världen i allmänhet och rasens hälsa i synnerhet

Länsstyrelsen förbjuder oröntgat i avel

HälsaPosted by friskstaffe.se 13 Jul, 2015 18:48
I slutet av juni kom ett intressant beslut från Länsstyrelsen i Uppsala.
Där förbjuds en uppfödare av rasen Chowchow att använda bland annat ED-belastade djur i sin avel, då det strider mot djurskyddslagarna.

Uppfödaren hade använt en hane med ED 3 ihop med oröntgat, så egentligen borde det vara ett självklart beslut från länsstyrelsen att det inte är ok. Uppfödaren försvarade sig med att avelsbasen är så liten att man måste använda belastade djur. Och tittar man på statistiken för chowchow ser man att hen tyvärr inte är ensam. Av de nästan 200 kombinationer som gjorts de senaste tio åren så ser statistiken riktigt hemsk ut, bara åtta procent av parningarna gjordes mellan två friröntgade individer. I hälften av parningarna användes hundar med ED 2 eller ED 3

Så det är verkligen på tiden att någon sätter ner foten. Som tur är ser statistiken för staffar väldigt mycket bättre ut när det gäller ED - dock inte bra, bara var fjärde kombination är mellan två fria individer..(Över 1300 kullar under 10 år)

Men siffrorna ovan visar också varför det här beslutet kan komma att bli relevant även för staffeuppfödare. För en av förbuden uppfödaren får är att hen inte får använda oröntgade (ej avlästa av SKK) individer i sin avel.

Såhär skriver länsstyrelsen i sitt beslut
"Hundar med sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas får inte användas i avel. Då det är känt att ED och entropion är delvis ärftligt och kan orsaka ett stort lidande hos det drabbade djuren anser Länsstyrelsen att de parningskombinationer som NN har utfört strider mot djurskyddslagstiftningen då det kan öka risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman. Parningskombinationen bryter även mot svenska kennelklubbens grundregler, 2:3. att till avel endast använda hundar som inte har allvarlig sjukdom/funktionshinder.

Eftersom ED är mycket vanligt inom rasen chow chow bör man inte avla på hundar som har okänd ED status efter som det ökar risken för att avkomman skall drabbas av sjukdom och funktionshinder med lidande, dyra veterinärkostnader samt eventuellt förkortat liv som följd."


Två tredjedelar av alla kombinationer i staffeaveln de senaste tio åren gjordes med minst en oröntgad individ. Nu är inte ED ett lika stort problem inom staffevärlden som hos Chowchow. Bland staffarna blir nästan 80 procent friröntgande till skillnad från 35 procent bland Chowchow.

MEN, om man tittar på en annan kroppsdel man röntgar - höfterna, så blir länsstyrelsens resonemang i högsta grad aktuellt. För de senaste tio åren är det bara lite mer än hälften av de röntgade staffarna som blir friröntgade. Och i nästan två tredjedelar av alla kombinationer användes minst en oröntgad hund. (Det går dock åt rätt håll, under 2014 och hittills 2015 är det ca en tredjedel som använt minst en oröntgad hund)

Så frågan är - vad skulle länsstyrelsen säga om t.ex. de två kombinationerna som gjordes förra året där en oröntgad hund parades med en D-höft, eller de trettiotal kombinationer som gjordes där båda hundarna var oröntgade - rent statistiskt så skulle ungefär sex av dessa trettio kullar ha minst en hund som hade D eller E - höft - för så fördelar sig resultaten för rasen..

Det kan bli intressant att se hur SKK i stort och SSBTK tolkar länsstyrelsens beslut.

Nedan en anonymiserad version av beslutet.


  • Comments(0)//blogg.friskstaffe.se/#post23

Friska höfter?

HälsaPosted by friskstaffe.se 17 Aug, 2014 15:51
Jag roade mig med att kolla lite på statistiken för höftledsröntgen. Tanken var att komma på något lämpligt sätt att se hur framgångsrika olika uppfödare är på att få fram friröntgade avkommor.

Man kan göra detta på många olika sätt, men jag valde att titta på staffar som röntgats de senaste fem åren, dvs 2009-08-01 till 2014-07-31. Jag plockade ut alla resultat och sorterade ut registrerade kennelnamn med tio eller fler avkommor som röntgats under perioden.
På så sätt kunde jag få fram en procentsiffra som visade hur stor andel av de som röntgats som fått fria höfter. (Kolumnen längst till höger i tabellerna)

Men att bara titta på detta riskerar att bli en skev bild av verkligheten, så benägenheten att faktiskt röntga varierar stort mellan avkommor från olika kennlar. Därför plockade jag även fram uppgifter på hur många valpar som fötts under perioden 2008-08-01 och 2013-07-31 (Eftersom en hund måste vara 12 månader för att få sitt röntgenresultat avläst och registrerat hos SKK)

På så sätt kunde jag även få fram siffrorna för hur stor andel av avkommorna som röntgats, samt hur stor del av avkommorna som har blivit friröntgade (HD A eller B) För att inte enstaka resultat skulle tillmätas alltför stort värde, så lade jag till kriterierna att:
1. Kenneln skall ha haft 10 eller fler valpar under perioden
2. Minst 10 procent av valparna skall vara röntgade
3. Minst 10 valpar skall vara röntgade

De tre olika procentkolumnerna rangordnade jag, så att den som fick högst procentsiffra i respektive kolumn för placering ett, näst högst fick placering två osv. Jag lade därefter ihop de tre kolumnerna. Den kennel som fick lägsta siffran blev toppplacerad, och den som fick högsta blev bottenplanerad.

Det man skall tänka på när man tittar på denna lista är att det är MÅNGA kennlar som är bortsorterade för att de inte uppfyller kriterierna. Om jag minns rätt är det ca 100 kennlar som fått minst en avkomma under de aktuella fem åren. Ca en tredjedel uppfyller alla kriterierna. I synnerhet är det små uppfödare och uppfödare som inte uppmanar sina valpköpare att röntga som fallit bort

(Under listan finns en länk till en pdf-fil med tabellerna, om det är svårt att läsa på denna bild)






  • Comments(0)//blogg.friskstaffe.se/#post22

Epilepsi, L2-Hga eller gliom?

HälsaPosted by friskstaffe.se 10 Sep, 2013 16:15

Som man kan se i tidigare inlägg så är epilepsi tyvärr en vanlig anledning till för tidig död hos staffarna.

Är det någon som känner till om man någonstans undersökt differentialdiagnoser för epilepsi? Alltså om krampanfallen hunden får inte beror på "vanlig" epilepsi utan på andra sjukdomar?

I diskussioner med olika personer så har dessa lyft fram olika sjukdomar som kan misstas för att vara epilepsi.

Senaste Hundsport har en artikel om gliom (hjärntumör) som genetiskt verkar härstamma från en den gamla engelska bulldoggen, vilket i sig borde innebära en förhöjd risk för staffen. Gliom ger symptom som lätt kan misstas för epilepsi. Gliom upptäcks genom magnetröntgen, eller genom obduktion efter döden.

Sedan har vi den rasspecifika sjukdomen L2-Hga, som också kan ge symptom som liknar epilepsi. Idag finns inga krav på att man avelsdjur skall vara testade för att se om de är bärare av sjukdomen, så risken att två bärare av sjukdomsgenen paras finns definitiv, och då kommer hundar att insjukna.
Eftersom det dessutom är en rasspecifik sjukdom så misstänker jag att medvetenheten bland veterinärer kanske inte är så stor.

Jag funderar också på epilepsiforskningen i Finland, där man försöker kartlägga generna som orsakar den "vanliga" epilepsin. Blir inte denna forskning försvårad om man får in blod från hundar som fått en oriktig epilepsidiagnos?

Rasklubben registrerar ju epilepsihundar, om det finns medicinsk relevans i mina funderingar, kanske man borde kontakta de som rapporterat in och dels fråga efter L2-hgastatus och dels om man obducerat hunden efter döden?

Jag har inte jättebra koll på det neurologiska området, är det någon som har tips på läsning?








  • Comments(0)//blogg.friskstaffe.se/#post20

Agrias hälsostatistik - Del 2

HälsaPosted by friskstaffe.se 25 Aug, 2013 10:03
Efter att beskrivit Agrias statistik gällande dödsorsaker, så är det dags att gå in på varför staffar går till veterinären.

För allmän information om statistiken, kolla förra inlägget.

Dock kan det vara värt att påminna om att det är bara veterinärbesök som överstiger självrisken (mellan 1000-2500 kr/år) som tas med. Dock kan även ett enklare problem som normalt inte hade tagit med, ingå i statistiken, om hunden sedan tidigare, p grund av andra orsaker, redan passerat självrisknivån.

Hur ofta går staffen till veterinären?

Det är vanligare än för medelhunden att staffen går till veterinären. Om genomsnittshunden går till veterinären 10 gånger, så gör staffen det 14 gånger.

Däremot är skiljer sig inte andelen staffar som passerat gränsen för självrisken särskilt mycket jämfört med genomsnittet- 33% av staffarna, jämfört med 32% av alla.

Som jag tolkar det är det att det är en grupp staffar som blir tvungna att springa mycket oftare till veterinären än andra.

Varför går staffen till veterinären?

Se förra inlägget om Agrias uppdelning i huvud- och undergrupper.

När det gäller huvudgrupper är de vanligaste anledningarna, både 1995-2006 och 2006-2011

* Olyckor/Tillfogade skador
* Matsmältningsapparaten
* Rörelseapparaten
* Hud

där varje enskild orsak står för ungefär en tiondel av alla besök hos veterinären.

För de mer specificerade undergrupperna så kan se att den enskilt vanligaste anledningen till veterinärbesök är kräkningar, diarre och inflammationer i mag- och tarmkanalen. Därefter kommer smärtor i rörelseapparaten, eksem och bakteriella hudinfektioner, så som furunkulos.

Jämfört med andra raser

Staffarna är mer benägna att besöka veterinären än "medelhunden" på grund av immunologiska problem, som är tre gånger vanligare bland staffar. Infektioner, olyckor/tillfogade skador samt rörelseapparaten är samtliga ungefär dubbelt så vanligt bland staffar än för genomsnittet.

Avslutningsvis

Agrias statistik är den mest omfattande gällande hälsa som finns i dagsläget. Ändå är den svår att tolka, och verkar även innehålla en del felkällor, så man bör nog dra slutsatser med försiktighet. Dessutom blir det alltid problem att tolka och analysera statistik när man inte har tillgång till råmaterialet.

Men det är ändå ett försök att bygga ett underlag för diskussioner om våra hundars hälsa baserat på fakta och inte personligt tyckande, eller vad som finns för problem i ens omedelbara närhet.

Ännu bättre skulle det bli enligt mig om rasklubben införde systematiska och återkommande hälsoenkäter till staffeägare, så som den som gjordes 2010 - för att kunna studera och följa upp förekomsten av olika sjukdomar. Dock behövs det ett ordentligt förarbete, så att det blir lätt att genomföra regelbundet, och inte rinner ut i sanden efter ett par år, eller vid nya styrelser i klubben.


  • Comments(0)//blogg.friskstaffe.se/#post19

Agrias hälsostatistik

HälsaPosted by friskstaffe.se 24 Aug, 2013 23:31
Tidigare i veckan fick jag Agrias nya statistik som rör åren 2006-2011. Den tidigare statistiken, för åren mellan 1995-2006 har jag skrivit om i detta inlägg.

Det som är extra intressant är att man nu kan se hur förekomsten av sjukdomar förändras över tid. Nedan ett försök till analys.

Först och främst är Agrias statistik lite speciell. Den har väldigt få konkreta siffror. Man får t.ex inte veta exakt hur många staffar den gäller. Man måste också tänka på att den inte svarar på hur ALLA staffar är drabbade av sjukdomar:

Det är enbart staffar försäkrade i Agria. När det gäller dödsfall är det enbart fall där livförsäkringen betalas ut, och den slutar att gälla när hunden fyller 10 år. För veterinärvård räknas det enbart in i statistiken om kostnaden överstiger självrisken - och den kan vara mellan 1000-2500 kr/år

Man bör också vara observant på att det ibland är svårt att avgöra i vilken grupp en sjukdom hamnar. Exempel: En hund som drabbas av demodikos kan ju hamna i någon av gruppena "hudproblem", eftersom det är det som syns, "extern parasit", eftersom det är demodexkvalstrenas stora ökning som orsakar sjukdomen, eller "immunologiskt"eftersom det verkar vara ett fel på immunförsvaret som gör att demodexkvalstren ges möjlighet att föröka sig. Exakt hur Agria valt att definiera de olika grupperna i sin statistik vet jag inte.

Så, över till statistiken. och för att underlätta för mig, så kommer jag istället för att skriva "Staffar som är försäkrade i Agria och som får vård som kostar mer än självrisken alt är under tio år osv" så skriver jag "staffarna", "rasen" osv.. Agrias statistik är dessutom på engelska, så jag reserverar mig för översättningsfel.

I denna första del handlar om orsaker till död. I nästa inlägg kommer jag gå igenom anledning till veterinärbesök.

Hur många handlar det om då?

Som jag skrev ovan ger inte Agria några exakta siffor. Men ungefärliga.
1995-2002 var det i genomsnitt under 245 stycken staffar per år
2003-2006 var det i genomsnitt under 425 stycken staffar per år
2006-2011 var det i genomnistt mellan 500-1000 stycken staffar per år.
Hur många som i genomsnitt dör per år framgår inte.

Dödlighet

Om man tittar på dödligheten så kan man se att det tyvärr går åt fel. Bland staffarna som dött FÖRE 10 års ålder så har medelåldern sjunkit 1995-2002 var det 4,7 år. Mellan 2006-2011 hade detta sjunkit till 3,8, samtidigt som medelåldern för ALLA raser ökat från 6,2 till 6,8 år

Samtidigt är risken att staffen dör före 10 års ålder lägre än för "medelhunden". Men klyftan har minskat över tid.

Som jag tolkar dessa siffror så kan man hårddraget säga att det verkar som att staffen inte har en jämn åldersstruktur, antingen dör de tidigt - ELLER så blir de äldre än 10 år.

Orsaker till död

Agria delar in statistiken i huvudgrupper och undergrupper, t.ex. finns huvudgrupper "rörelseapparaten", som sedan delas upp i olika kroppsdelar, så som armbågar, knä, höfter osv. Epilepsi är en undergrupp till huvudgruppen neurologi, allergi till immunologi osv.

Rörelseapparaten är den huvudgruppen som har den föga hedrande förstaplatsen, därefter kommer olycksfall/tillfogade skador. Tredjeplatsen delas av neurologi och immunologi.

Den undergrupp som flest staffar dör av är epilepsi, därefter allergi/atopi, och magproblem som diarré/kräkningar/infektioner i mage- och tarmkanalen.

Jag tycker att statistiken när det gäller huvudgrupper stämmer ganska väl överens med den bild jag har av rasens hälsa. Däremot tycker jag att det är en ögonöppnare att epilepsi är den enskilt största orsaken till död före tio års ålder. Det visar att det är viktigare än någonsin att hjälpa forskare med blodprover, läs mer här. Det som är positivt är att arbetet går framåt genom att de lyckats identifierat gener som orsakar vissa typer av epilepsi hos vissa raser.

Jämfört med andra raser

Agria undersöker också om enskilda raser sticker ut i antalet dödsfall jämfört "medelhunden" - Vilka dödsorsaker drabbar staffar oftare än medelhunden?

För huvudgrupper, så är immunologiska sjukdomar nästan fyra gånger vanligare hos staffar än hos "medelhunden", problem med andningen/lungor är dubbelt så vanligt, detsamma gäller hudproblem.

För undergrupper, är allergi/atopi fem gånger vanligare , armbågsdysplasi 3,5 gånger vanligare, och epilepsi nästan dubbel så vanligt hos staffar som "medelhunden"


Nästa inlägg kommer att handla om Agrias statistik när det gäller veterinärbesök.



  • Comments(0)//blogg.friskstaffe.se/#post18

Det går framåt

HälsaPosted by friskstaffe.se 14 Apr, 2013 21:50
Ibland känns det som att arbetet man lägger ner inte leder någonstans. Då är det trevligt att bli påmind om att arbetet som jag och många andra lagt ner faktiskt leder till något positivt.

Jag tittade lite snabbt på utvecklingen över fördelningen av HD-status över tid, mellan åren 2004 och 2012. Och det går framåt.

2004 var det bara 4 % av kombinationerna där båda föräldrar var friröntgade, och närmare 80% var ingen av föräldrarna röntgade.

2012 var det 25 % där båda föräldrar var friröntgade och andelen där ingen av föräldrarna var röntgade har sjunkit till 33%

Många motståndare till att införa känd status menar att det är bättre att informera sig fram, och det går ju framåt ser man ju i statistiken. Det kanske är så att de har rätt? Vad tycker ni som läser detta?

Ett annat argument är att andra sjukdomar och problem prioriteras bort om man lägger för mycket kraft på röntgenresultat. Diskussioner om allergier och immunologiska sjukdomar tycker jag har ökat på senare tid, det kanske är så att dessa sjukdomar har ökat, och i så fall, pga fokuset på röntgenresultat?

  • Comments(3)//blogg.friskstaffe.se/#post16

Amstaffklubben inför krav på känd status

HälsaPosted by friskstaffe.se 12 Apr, 2013 09:34
I morse väcktes jag av ett trevligt meddelande, att SKKs avelskommitté godkänt Amstaffklubbens ansökan om att införa hälsoprogram nivå 2, dvs att föräldradjuren måste ha känd HD och EDstatus för att avkomman skall få registreras i SKK.

Detta är. om jag förstått det hela rätt, nästintill identiskt med vad jag och många fler inom Staffordshire bullterrierklubben har föreslagit - och som av UK besvarats att det skulle vara omöjligt att använda importer, att det skulle vara skadligt för rasen m.m.

Nu kan man inte jämföra två olika raser rakt av, men staffar och amstaffar delar ju både historia och fysik i mångt och mycket. Därför blir det intressant att jämföra hur det ser ut statistiskt mellan raserna.

Därför har jag plockat ut statistik för de båda raserna

(Man hade kunnat särskilja C från D/E, men det får bli en annan gång)

Det jag reagerar på är att det är såpass större andel staffar som inte ens är röntgade när de paras, jämfört med amstaffarna. Trots det är det amstaffarna som inför krav på känd status - medan vår klubbs (fd) UK menar att det skulle vara av ondo för rasen att införa just det kravet.

Man skall också tänka på att problem med rörelseapparaten är ett av de vanligaste problemen för staffar, det visar både klubbens hälsoenkät från 2010 och Agrias statistik.

Eftersom Agria först skickade fel rasstatistik till mig, har jag även amstaffarnas Agriastatistik, och där kan man se att det inte är stora skillnader i frekvensen och andelen problem i rörelseapparaten mellan de två raserna.

Det är intressant att två klubbar med nära besläktade raser, med liknande problem, kommer fram till två motsatta åsikter kring hur man skall hantera ett av rasernas hälsoproblem.

  • Comments(1)//blogg.friskstaffe.se/#post15

Andra raser då?

HälsaPosted by friskstaffe.se 27 Feb, 2013 13:43
En fråga som jag insett ställs för sällan är hur ser hälsokraven ut för andra raser än staffen.

Så jag tog mig lite tid för att titta på hur raserna som registrerade mellan 500-1000 nya hundar 2011 (Samma år registrerades 758 nya staffar) (Hämtat från rasklubbarnas hemsidor)

Rottweiler

Har SKKs hälsoprogram för HD/ED nivå 2 (Dvs krav på känd status)

De har också avelsrekommendationer som är mer detaljerade än hälsoprogrammet, och för att få valphänvisning måste man uppfylla avelsrekommendationerna. De har också öppen sjukdomsredovisning.

Chinese Crested

Har inget SKKhälsoprogram, men har tydliga avelsrekommendationer bland annat om ögonsjukdomar.

Shetland Sheepdog

Har hälsoprogram nivå 3 (Krav på visst resultat för att få registrera avkommor) gällande PRA. Även krav på hälsan för att få valphänvisning

Jack Russel Terrier

Har inget SKK hälsoprogram, har formulär där eventuella hälsoresultat kan skrivas in för hanhundslistan

Flatcoated retriever

Har inget SKK hälsoprogram, men ställer hälsokrav på hundar på hanhundslistan

Border Collie

Har SKK Hälsoprogram nivå 2 gällande ögon och nivår 3 gällande PRA, samt har en öppen redovisning av två olika sjukdomar.

Staffordshire Bullterrier

Har inget SKK hälsoprogram. Har formulär där eventuella hälsoresultat kan skrivas in för hanhundslistan.

Fransk bulldog

Har inget SKK hälsoprogram. Har avelsrekommendationer samt hälsokrav för valphänvisningen

Dansk-Svensk Gårdshund

Har inget SKK hälsoprogram, och har avelsrekommendationer samt krav att man följer dessa för valphänvisning

Dvärgpudel

Har SKK hälsoprogram nivå 3 för PRA, samt hälsokrav för valphänvisning

Lagotto Romagnolo

Har inget SKK hälsoprogram, och har avelsrekommendationer samt krav att man följer dessa för valphänvisning

Norsk älghund (Gråhund)

Har SKK hälsoprogram nivå 3 gällande HD, samt avelsrekommendationer. Har även öppna listor på hundar som klarat vissa krav, bla hälsa

Mops

Har inget SKK hälsoprogram.

Tax, strävhårig normalstor

Har inget SKK hälsoprogram. Har hälsokrav för hundar som står med på hanhundslistan

Siberian Husky

Har genom hälsoenkäter och Agriastatistik kommit fram till att det är en frisk ras. Dock problem med inavel. Därför koncentrerar man sig på att sänka inavelsprocenten.

Engelsk Springer Spaniel

Har inget SKK hälsoprogram, men hälsokrav för valphänvisning

Finsk lapphund

Har inget SKK hälsoprogram, men avelsrekommendationer gällande hälsa

Berner Sennerhund

Har SKK hälsoprogram nivå 3 gällande HD, har avelsregler samt ett hälsoregister man kan få tillgång till som medlem

American Staffordshire Terrier

Har ansökt om SKK hälsoprogram nivå 2 avseende HD och ED. Terrierklubben har tillstyrkt ansökan och man väntar på beslut från SKK. Hälsokrav för valphänvisning

Dvärgpincher

Har inget SKK hälsoprogram, men hälsokrav både för valphänvisning och hanhundslista

Papillon

Har SKK hälsoprogram nivå 3 avseende PRA. Har även avelsrekommendationer gällande hälsa.

Fundering..

Jag tycker att staffen är en av de som har lägst hälsokrav inom avel och uppfödning - vilket är tråkigt. Om andra raser, som har ungefär lika stort antal registrerade hundar lyckas ha hälsokrav för att komma tillrätta med sjukdomar - då borde det även kunna göras inom vår ras.

Ibland framförs det att några krav för staffar inte kan införas på grund av att det då skulle försvåra användandet av utrikes boende avelsdjur, då SKK inte tillåter undantag i registreringsreglerna.

Hur kommer det då sig att..

Rhodesian Ridgeback (regler gäller i norden boende hundar)

Shar Pei (regler gäller i Sverige boende hundar)

Rottweiler (del av regler gäller i Sverige boende hundar)

Boxer (regler med undantag för hanhundar utanför norden)

Tysk Schäferhund (Regler gäller i Sverige boende hundar)

Saarloos Wolfhond (I Sverige boende hundar)

Ceckoslovensky vicak (I Sverige boende hundar)

Belgisk vallhund (I Sverige boende hundar)

...har bestämmelser som reglerar registreringskraven geografiskt?

  • Comments(1)//blogg.friskstaffe.se/#post14
Next »