Friskstaffe.se

Friskstaffe.se

Friskstaffe.se-bloggen

Denna blogg är en del av siten friskstaffe.se och tar upp nyheter inom Staffordshirebullterrier världen i allmänhet och rasens hälsa i synnerhet

Ett renrasigt helvete del 2

HälsaPosted by friskstaffe.se 17 Dec, 2012 02:01
Såg precis uppföljningen av den uppmärksammade BBC-dokumentären "Ett renrasigt helvete". Den tar upp vad som har hänt under de fyra år som gått sedan dokumentären sändes.

Jag vill verkligen uppmana alla att se den!! Gör det HÄR

Den ursprungliga dokumentären kan ses här, om man inte redan har sett den.

(Varning för starka bilder!)

Och jag är så ledsen i hjärtat. Visst, det är värre på många plan i Storbritannien, men tendensen och tänket tycker jag mig känna igen även här i Sverige.

Hur kennel- och rasklubbar hela tiden vill förändra med information istället för med regelverk. Ja, det funkar till viss gräns - men man måste våga sätta ner foten när man ser att man inte når de resultat man vill ha bara med information.

Hur man blir behandlad om man tar upp frågan på ett sätt som inte behagar rasklubbarna.

Att det är ett problem att kennelklubbar och rasklubbar i första hand är uppbyggda kring uppfödarna och hanterar frågor ur deras perspektiv. Ett talande exempel är när uppfödare på framstående positioner i rasklubben tydligt markerar att det viktigaste för dem är relationen till sina uppfödarkollegor och kallar uppfödning av hundar en "hobby".

Jag anser att det viktigaste i hundavel är hundarnas hälsa. Vi skapade en massa raser för att passa våra egna syften och åsikter om vad som är vackert, detta under en tid då människan inte kände till så mkt om inavel, anatomi och arvsgång på sjukdomar, och skapade därför en massa sjukdomar, genom att bara se till enstaka, ofta utseendemässiga, egenskaper. Numera vet vi inte allt, men mycket mer - tillräckligt mycket för att försöka ställa saker tillrätta - utan att tumma på de positiva egenskaper utmejslandet av olika raset har gett.

Och det är detta som jag anser skall vara ledstjärnan. Ett gemensamt seriöst och ambitiöst arbete för att få fram friska och hälsosamt rastypiska hundar.

Jag ser det också som problematiskt att se hunduppfödning som en hobby. En "hobby" är enligt mig en verksamhet där levande varelser inte riskerar att skadas om man "sabbar" det. Att kalla uppfödning för "hobby" tycker jag är att ta alltför lätt på det ansvar man tagit på sig när man valde att bli uppfödare.

Dokumentären, denna och den förra, tar även upp problemen med överanvändning av avelshanar. På ett mycket konkret exempel med en boxerhane som använts mycket i avel, som sedan visar sig vara bärare av en njursjukdom som man tidigare inte visste var ärftlig.

Ett sådant exempel belyser farligheten att låta en enskild hund lämna ett för stort avtryck hundpopulationen.

Risk för att sådant skall hända inom stafferasen är inte obefintlig då vi har ett antal hanar som lämnat många avkommor.

Ett exempel är en hane som lämnat 20 kullar i Sverige och som är den staff som fått flest avkommor genom tiderna i Sverige - 120 stycken under åren 2007-2012. Hittills har han 109 barnbarn, och 36 barnbarnsbarn fler kommer säkerligen under en lång tid framåt, då han bara är ca 6 år gammal.

OM (Jag säger OM, för jag har inte fått några som helst indikationer på att det skulle vara så) det visar sig att den hanen bär på någon ny okänd ärftlig sjukdom, så som boxern i dokumentären, så kommer han finnas i väldigt många hundars stamtavla, och avsevärt försvåra möjligheten att få bukt med sjukdomen, jämfört med om den fiktiva sjukdomen skulle dyka upp hos en hund som inte använts lika flitigt i avel.

Så frågan är - hur skall man göra för att få igång ett kraftfullt arbete för våra hundars hälsa? I dokumentären figurerar en kvinna som blev utesluten av en brittisk rasklubb för att hon avslöjade att en hund med en allvarlig ärftlig sjukdom använts i avel med uppfödarens goda minne. (jag antar att det var motsvarande paragraf 1.3 i SKKs stadgar) Hon startade i alla fall en parallell hundägarorganisation för den aktuella rasen. Skulle man kunna nå framgång med detta? Jag vet inte, vad tror ni?

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag försökte för något år sedan maila uppfödaren till hunden med så många kullar och fråga vad som gjorde denna hund så speciell att det motiverade alla kullar, men det föll på att jag ville ha skriftlig kommunikation och han muntlig

Jag är ganska sjuk och febrig när jag skriver detta, så jag ber om ursäkt om det är virrigt...

  • Comments(3)//blogg.friskstaffe.se/#post11

Statistik från Agria

HälsaPosted by friskstaffe.se 20 Nov, 2012 23:29

Idag har jag fått statistik från Agria gällande hälsa hos Staffordshire bullterrier för åren 1995 och 2006 som jag tänkte titta lite närmare på.

Först och främst skall man tänka att tidsperioden det rör, 1995-2006, så var antalet försäkrade staffar inte särskilt många. Därför skall man tolka statistiken med försiktighet. För åren 1995-2002 var det bara ca 245 hundar per år som var försäkrade. För åren 2003-2006 var det 435 st/år

Enligt Agria skall det under början av 2013 komma mer uppdaterad statistik som jag tror är mer tillförlitlig då antalet staffar ökat mycket sedan 2006.

ORSAKER TILL VETERINÄRBESÖK

Det är vanligare att staffar söker veterinärvård än andra raser.

De vanligaste anledningarna till veterinärbesök för försäkrade hundar som kostar mer än självrisken är:

1. Skada/Olycka (ca 15%)

2. Hud (ca 13%)

3. Matsmältning (ca 12 %)

4. Rörelseapparaten (ca 10%)

5. Reproduktionsorgan/Tikar (ca 9 %)

Om man tittar på mer detaljerade orsaker till veterinärbesök, ser de vanligaste orsakerna ut som nedan

1. Hudtrauma

2. Inflammationer i hud (T.ex. till följd av allergiska sjukdomar)

3. Magbesvär som kräkningar och diarré

4. Livmodersinflammation

5. Smärta i rörelsesystemet

Jämfört med andra raser är det vanligare hos staffar med immunologiska sjukdomar, infektioner, skador, hud och ögon, och om man tittar mer detaljerat är det mer än sju gånger vanligare med håravfall och ”främmande kropp” (Vad det betyder vet jag inte. I de engelskspråkiga papprerna står det ”Foreign body_whole”) Nästan lika överrepresenterat är skador på hornhinnan, parasiter och allergi, alla mellan fyra och fem gånger så vanligt hos staffar än hos den genomsnittliga hundrasen.

DÖDSORSAKER

Tänk på att antalet döda hundar kan vara ganska få, då det dels är få försäkrade hundar under perioden, och dödligheten är lägre bland staffar (se nedan) Hur många det faktiskt handlar om framgår inte.

Statistiken tar bara upp fall där livförsäkring betalas ut, dvs försäkrade hundar under tio år. Staffar avlider i lägre utsträckning än andra raser före det att livförsäkringen upphör att gälla (10 år)

De vanligaste dödsorsakerna

1. Tumör

2. Rörelseapparaten

3. Immunologisk sjukdom

4. Skada/Olycka

5. Ingen diagnos

Om man tittar på mer detaljerade orsaker till dödsfall (t.ex delas rörelseapparaten upp i knäa, höft, armbågar, rygg osv) Ser de vanligaste orsakerna ut som nedan (Kategorin ”ingen diagnos” är borttagen)

1. Allergi/Atopi

2. Epilepsi

3. Armbågsdysplasi

4. Lymfom (Cancer i lymfsystemet)

5. Parasiter

Mellan 2003 och 2006, alltså den senare delen av tidsperioden, berodde nästan 25% av dödsfallen på rörelseapparaten, därefter neurologiska sjukdomar på ca 12 % och symptom från hela kroppen på ungefär lika hög grad

Jämfört med andra raser så är det vanligare att staffar dör pga infektion samt immunologiska sjukdomar, och om man delar upp kategorierna mer detaljerat är dödsfall på grund av parasiter, som är över 25 gånger vanligare än för andra raser. Med ”parasiter” antar jag att det menas demodexkvalster. Även hudtumörer och armbågsdysplasi är vanligare bland staffar än andra raser.

  • Comments(4)//blogg.friskstaffe.se/#post10
« Previous